Maja heter jag, bor i borås och går första året på gymnasiet (Media).

Jag älskar att fotografera, sjunga, skriva låtar, dikter och mycket mer!

Jag har ärligt talat inte varit så mycket för bloggar och sånt men en    kompis sa att jag har så mycket att säga, så mycket känslor och att jag borde skriva ut allt jag känner och tycker. Jag trodde till början att hon skojade med mig, men hon var fullständingt seriös. Ja och nu sitter jag här men min laptop i knät och försöker komma på vad jag ska skriva om. Jag har väl inte så lätt att prata om mina känslor och hur jag känner. Jag gör det väl mest genom mina sångtexter och dikter, så det är väl det jag mest kommer skriva om.

Men först ska ni få veta lite mer om mig, så ni kan förstå mina texter. Och om jag berättar om mina erfarenheter så tror jag ( om det finns/ kommer några läsare, förhoppningsvis känna igen sig och kanske ta hjälp här ifrån eller prata om det)

Jag kommer från Göteborg, har en storasyster på 24 år, en storebror på 19 år. Min syster bor lite utanför borås och min bror bor kvar hos min pappa i Gbg. Min mamma bor också i gbg( mina föräldrar skildes när jag var tre)

Min pappa är Alkolist, han blir riktigt våldsam och aggressiv när han dricker.Jag och min pappa har aldrig stått varandra nära. Ärligt talat så tycker jag inte om honom. Jag vet det är en hemsk sak att säga eftersom han är trotsallt min pappa. Men efter allt han har gjort mot mig och mina syskon så är det inte konstigt. Han brukar kalla mig en massa hemska saker, säga att jag inte är önskad och att jag är misslyckad.

Min mamma hon stack när jag var fyra år, hon var narkotikamissbrukare. Hon hörde inte av sig förens jag fyllde åtta år. När hon kom tillbaka så kände jag ju henne knappt. Men hon ville verkligen lära känna mig och ha ett mor och dotter förhållande. Nu har hon varit ren i åtta år, är otroligt stolt över henne och jag älskar henne otroligt mycket! 

Min syster och jag vi har alltid stått nära varandra, men nu den senaste tiden har vi glidit isär. hon har träffat en ny kille, som har två egna barn och hon hade ett eget barn och nu har hon nyss fått tvillingar så hon har fem stycken barn att ta hand om. Helt galet,men det är hennes liv.

Jag saknar verkligen våra samtal, skratt och tiden då hon stod på min sida.

Ja jag saknar tiden innan hon träffade sin sambo. Det har varit mycket tjaffs och bråk mellan dem två. han kontrollerar henne så mycket att hon knappt kan andas! usch. Men det är ju min syster val vem hon vill vara tillsammans med, men jag tänker mer på barnen. Min syster flyttar hela tiden! på tre år har hon flyttat 16 gånger! jag är så trött på det, varje gång jag hälsar på dem så har hon en ny adress.

Min bror...Ja. vart ska man börja? Jag avskyr honom! alla säger '' ja men det är syskonkärlek'' Men jag kan säga en sak! Det finns inte en enda gnutta kärlek mellan oss! Vi hatar varandra nått så enormt! Varje gång vi ses, så skriker vi åt varandra, om hur mycket han önskar att jag var död, hur mycket jag önskar att han var död.  vi slår varandra, asså seriöst. En gång kasta jag en sked rakt mellan ögat och näsan och det blödde satan! Han boxade mig i magen tills jag börja blöda näsblod. Jag menar, hallå?

Jag bor iallafall i fosterfamilj sedan tre år tillbaka! Jag skötte mig helt enkelt inte i gbg, hamna med fel människor, droger, alkohol, strunta i skolan, rymde hemifrån, stal från min egna familj, ljög och gjorde så otroligt mycket dumma saker! Men jag ropade ju på hjälp även om jag inte förstod det då.  

Mina föräldrar orkade inte med mig längre, så dom bestämde sig att skriva på lite papper, gällande frivillig placering. Deras val, inte mitt. Nu har det gått tre år här i borås. Helt sjukt vad tiden har gått. Dom jag bor hos är helt okej, men dom ger mig så mycket uppmärksamhet, deras regler är stenhårda men dom vill mig bara väl. Och jag  hatar uppmärksamhet, jag är en person som är själv liksom. Vill inte vara i centrum.

Asså jag har ju jätte mycket bra kompisar hemma och i skolan det är inte det! jag gillar bara inte att uppmärksamheten är riktad till mig. Jag anser att jag inte behöver prara om jag inte blir tilltalad. Men det är ju bara jag. Nu sköter jag skolan felfritt, har bra kompisar och umgänge! och sköter mig väldigt bra. 

Jag hälsar på famljen varannan helg, det är kul, jag är hos mamma för det mesta och så träffar jag min bästa vän. jag har nämligen sagt upp kontakten med de flesta nere i gbg har ca , sju stycken som jag har kontakt med idag. Jag är riktigt stolt över mig om man kan säga så. Jag menar, här är jagg, 18 årig tjej från gbg, en som har varit i bråk med alla möjliga männsikor, droger, skolkat, och allt möjligt. jag var en tjej som inte hade livsglöden kvar. Jag var som en levande död. Jag bara var där, gjorde ingen nytta alls.

Men nu sitter jag här och delar med mig om mina erfarenheter, och jag har faktiskt kommit någanstans med livet. Jag fick möjligheten att lyckas och jag tog den!

Jag är väldigt mycket för att städa, jag kan städa hela dagarna om det nu är så. Jag mår dåligt när det är stökigt eller när något inte ligger rätt. Visst detär jobbigt att behöva känna så. Men

Kan man inte städa rent sin familj, sitt förflutna. Så kan man ju alltid städa rent sitt hem.

Det är mitt citat av mig själv. För saken är, man kan inte förändra andra människor, man kan inte få dem att ändra sig ut efter vad man själv vill.

De själva måste ha viljan att förändra sig, det enda man kan göra är att finnas där. det är ingen ide att lägga din tid och makt på att försöka, tex. få din pappa att sluta dricka, få din mamma att se dig...

Du kan inte förändra andra, den enda du kan förändra är dig själv.

jag har så mycket mer att skriva! Men detta ar lite kortfattat, eller kort var det väl inte :D

Men ni får gärna skriva och fråga! :D

Ha det bra!

Kramar